Why God, why?!

Vart jag än går stirrar folk bara på mig och mitt nya, röda hår, vet inte om de älskar eller hatar det. Vill att någon ska berätta det för mig så jag kan bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta. Åh vad jag hoppas att de älskar det. Då slipper jag iallafall att borra ner huvudet i marken som en struts, vilket jag överväger just nu. Fan. Blir paranoid av alla blickar. I better go.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback