utegångsförbud, right..

jo, det är såhär att lilla nina har fått utegångsförbud. eller lite halvt sådär, måste vara hemma senast klockan tio, även på helger. det känns helt otroligt förjävligt.. men tjaa, man måste ju straffas för sina synder & jag förtjänar det.

jag har betett mig som skit. om vi säger såhär,. det är inte OK om man bryter ett löfte en gång. jag har gjort det flera gånger, så mycket att jag tillslut bröt ett helt förtroende. och det känns inte direkt bra, kan jag säga.
för det första har det varit bl a somså att jag & mams bestämt en tid jag ska komma hem, men jag har i princip bara struntat i det toltalt och kommit hem ibland nästan 2 timmar senare, fastän jag lovat att hålla den tiden som vi sagt.
och för det andra har vi också kommit överens om att om jag ska dricka/festa så ska jag höra av mig om vart jag är (så att OM något skulle hända, så vet hon ju vart jag är.) och jag tycker det låter jätte bra, med tanke på att andras mammor skulle förbjuda alkohol totalt och nästan dödat sina ungar om dom drack sig fulla. men även detta har jag struntat i. skitit i att tala om när jag ska dricka. struntat i att säga vart jag är/ska.

jag vetifan om jag kommer klara av detta. för det är ju inte bara en vecka direkt, & jag förstår ju varför.
men.. det är liksom helgerna jag ser fram emot, det är tack vare dom som dom som jag försöker sköta mig dom övriga dagarna. för jag vet ju liksom att på helgen, då kommer jag få träffa och ha skit kul med mina älsklingar,
no matter what, alltid. men nu kommer jag inte ha något att se fram emot, så då kommer alla andra dagar kännas mycket jobbigare. för på fritiden har vi inte så mycket tid att träffas p.g.a alla läxor, prov o.s.v..
och jo, visst, vi ses ju i skolan, men man får liksom inte tillräckligt med tid där. men sen när fredagen kommer,.då vet man att man kan träffas så mycket man bara vill & kan. och självklart gör vi det. det är liksom dom jag älskar, och det är såklart jag vill spendera så mycket tid tillsammans med dom som det bara går.

kommer bli deprimerad eller något. på riktigt,! jag klarar fan inte av att vara utan mina älsklings-brudar.
åhh, fan! alltså detta..detta kommer inte bli lätt för mig );
men ja.. jag har bara mig själv att skylla. fan att jag ska vara så dum..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback