Spelningar är livet

Sitter här och tänker på hur goa Le Betre var i Lördags och hur min osläckliga törst efter konserter skriker på mig att jag måsta ha mer. Jag har sagt det förut men säger det igen, att det är nästan löjligt hur lycklig jag är på spelningar. Även om det ett par okända pojkar, med ett uselt bandnamn, som står på en minimal scen framför en publik som inte är större än en halv skolklass, kan jag ändå känna mig som att jag är i himmeln. När jag ser att någon brinner för musiken och att älskar det de gör går mina känslor out of control och jag hamnar alltid i ett stadie där jag, i ren förtjusning över situationen, växlar mellan att skratta hysteriskt och att näst intill gråta (ja, jag kämpar med att hålla tillbaka tårarna). Överdrivet? Ja, kanske. Men fan vad jag älskar det.
 

Kommentarer
Mackan säger:

Fan vad gött att läsa när man är dösjuk!
TACK BABE

Svar: men ååh! <3
nina

2013-10-25 | 13:20:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback